6 september 2010

Höstskjortor






Nästa projekt till Norge är skjortor. Trots en envis förskylning som satt klorna i hela familjen inkl. mig så har jag fått ihop några stycken. Ett par tre koftor har jag hunit med också, men inte hunnit fota än, det kommer en annan gång.
Modellen på skjortorna är samma som jag brukar göra fast skogsskjortan är ett sprund frami istället för öppet hela vägen ner.

Tyget till skogsskjortan fick jag i somras av en arbetskamrat. Han och hans fru hade rensat i förråden och när jag sa att jag sydde av återanvända tyger så blev de så glada "att det fanns någon som ville ha det som annars hade hamnat på skroten" ;-).
Det är roligt det där hur olika människor ser på vad som går att använda. Tänk vad mycket det finns som jag gärna skulle vilja lägga vantarna på som bara slängs... ojojoj...nej det är inte nyttigt att tänka såna tankar.

Jag blev hur som helst helt salig av det fina skogstyget (tycker ni det är konstigt?), det är så fint och dessutom inte alls så urtvättat varken i färgerna eller kvalitet. Finfint!!

De andra är iallafall delvis gjorda av tyg som ni sett tidigare, nu finns det tyvärr inget så mycket kvar av det längre. Det är en av nackdelarna att sy av återbruk. Det finns lite för lite av varje på nåt vis.











6 kommentarer:

  1. Skogstyget är ju helt underbart! Vilken tur du hade som fick det, tänk att en del slänger sånt! :-0

    SvaraRadera
  2. Väldigt fin! Jag gillar din skjortmodell med stråvecken.

    SvaraRadera
  3. Hej! Nu ska jag berätta om ett av de roligaste sammanträffanden jag har varit med om!
    Idag surfade jag in på din blogg för första gången och hittade massor med fina saker som jag tyckte om. Särskilt gillade jag den lilla randiga koftan som du bloggade om i somras. I eftermiddags åkte jag in till stan för att fika med en nyfunnen vän och hennes lilla Ruben. Vad har han på sig om inte samma kofta? Hur liten kan världen vara egentligen :)

    SvaraRadera
  4. Anna, hur tokigt kan det bli?! Så roligt, då fick du se och känna på den irl.
    Då måste Rubens mamma allså vara vän till min kära vän Nanny, beställaren av koftan.
    Ja du, världen är liten!

    SvaraRadera
  5. Ah, for ei fantastisk flott skjorte :) Veldig flott og inspirerende blogg du har!

    SvaraRadera